zonafranzen

Vem skulle man mörka för?
Det är obegripligt varför man från kommunledningens sida framhärdar att sekretess skulle råda i uppgörelsen med f.d. kommunchefen Kristiina Kosunen. Ärendet hade i och med att kommunstyrelsen antog förlikningsbudet avslutats och då skall sekretessen upphöra när saken avgjorts  enligt den lag om rättsliga tvister som kommunen själv åberopar i sitt beslut (OSA 19 kap 9 §).

 

Motparten hade dessutom genom sitt ombud redan undertecknat förlikningen. Detta skedde redan innan kommunstyrelsens sammanträde den 15 september 2020. Uppgiften om 725.000 kronor var självklart väl förankrad hos Kosunen och när kommunstyrelsen antog budet fanns inget att sekretessbelägga.

 

Vilken eller vilka skulle hållas utanför beslutet. När det nu inte var Kosunen eller hennes ombud? De enda som återstår är de som skall stå för kostnaderna nämligen kommuninvånarna. Hoppades man på att om man höll det under sekretess en tid skulle nyheten självdö. Någon annan rimlig förklaring är svårt att finna.

 

Nu gör man stor affär över att uppgifterna ”läckte” och vill på så vis flytta fokus från själva sakfrågan. Det som skulle vara av intresse vore förmodligen hur någon för kommunens räkning kunde sätta sin namnteckning under avtalet och sedermera också på eget bevåg skilja kommunchefen från sin tjänst. Alla borde veta att det är kommunstyrelsen som både tillsätter och avsätter kommunchefen. Att ta det på delegation är faktiskt inte tillämpligt i sådana här sammanhang. En liknande situation har förekommit tidigare i kommunen men då har ansvarigt kommunalråd sett till att blixtinkalla kommunstyrelsen för att diskutera och besluta i ärendet. Ett överilat beslut fick nu ödesdigra konsekvenser för kommunens skattebetalare. Närmare 2.000.000 kronor blev notan för skattebetalarna.

 

Att det i protokollet anges att ordföranden fick i uppdrag att förhandla känns lite efterhandskonstruerat när man i samma protokolls sammanställning läser ”att det juridiska ombudet nått en skriftlig uppgörelse om 725 000 kronor”. Jag tror knappast att jag var ensam om att uppfatta att något uppdrag till ordföranden att förhandla i detta läge inte gavs utan att det var en förlikning som gjordes. Här ser man hur viktigt det är för den som satts att justera också själv noggrant anteckna vad som beslutas.        

 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress