zonafranzen

I dessa Coronatider mobilisera socialdemokratin i Alvesta. Avsomnade kvinnorklubbar väcks till liv av radikala kvinnorkämpar. SSU-klubbar vaknar ur sin Törnrosasömn. Till och med ABF utser ombud. Tillströmningen är god men man klara med god marginal Folkhälsomyndighetens gräns för sammankomster.

 

Men det handlar inte om varken krig eller beredskap utan om årsmöte i Alvesta Folkets Hus. Varför denna mobilisering kan man fråga? Förra årets försök att avsätta den mångårige ordföranden Jan-Erik Svensson misslyckades trots kommunalrådets direktiv. Denna gång fanns inte denna stridsfråga på dagordningen eftersom Jan-Erik tackade för sig och lämnade styrelsen efter dryga 20 år.

 

I motsats till förra året var det en enig valberedning som la fram valärenderna. Observera att valberedningen ändå hade en majoritet av socialdemokrater. Men utan att veta valberedningens förslag leder regionrådet Robert Olesen sina skaror att torpedera valberedningens förslag. Ett förslag som gick ut på att få en slagkraftig styrelse med god kompetens där varje styrelseledamot skulle vara en tillgång för verksamheten i dessa svåra tider.

 

Mot valberedningens förslag att återvälja nuvarande vice ordföranden Jörgen Skantz och nyvälja Jacob Hector från Tyrolens vänner ställer Olesen sin partivän Lavinia Strömberg och tillika Kultur & Fritidsnämndens ordförande. Att hon skulle hamna i en prekär jävsituation när Folkets Hus söker bland annat kulturbidrag för biografen bekom inte Olesen överhuvudtaget. Inte heller att hans förslag kunde inneburit den bärande kraften efter Jan-Erik Svensson nämligen Jörgen Skantz fått lämna styrelsen.

Frida Christensen visade sin totala okunskap över styrelsens sammansättning då hon ansåg att det bara var män som kom att sitta i styrelsen tydligen totalt ovetande om att tre kvinnor hade ett år kvar på sina mandat. Nu var inte Frida ensam om att vara okunnig. Sofie Årdh ville att kandidaterna visade upp sig för hon visste inte vilka de var. Det är klart att Sofie var en av många socialdemokrater på mötet som aldrig tidigare deltagit inom Folkets Hus-rörelsen. Då framstår det som rena farsen när folk ur den socialdemokratiska rörelsen kommer till ett årsmöte utan att känna till vem partikamraten på vice ordförandeposten är eller vad han står för. Den del av valen slutade till sist med att valberedningens förslag antogs efter att Lavinia Strömberg till sist avstod sin kandidatur.

 

Robert Olesen fortsatte sin torpedering av valberedningens förslag genom att få sina anhängare att rösta bort företagare Ulf Larsson till förmån för Peter Magnusson, som också var en ny bekantskap för Folkets Hus. Denna gång frågades det varken om kompetens eller kön. Det behövs väl inte påpekas att övriga val gick i  sann socialdemokratisk linje. Enda undantaget blev valberedningen som Ulf Larsson tog plats i men där såg Robert Olesen till att bli sammankallande.

 

Återstår att se om kommunalrådet Ribacke nu beviljar kommunalt bidrag till Alvesta Folkets Hus. Det är beklämmande att partiboken skall vara vägen in i ett styrelseuppdrag för Folkets Hus. Jag trodde att den tiden var för länge sedan var förbi. Heder åt Bertil Olsson, som trots allt försökte få sina yngre partivänner att besinna sig.

 

Situationen för Folkets Hus blev dock inte bättre efter att styrelsen konstituerade sig. Jörgen Skantz valde att avstå sin plats som vice ordförande och in i AU stegade i stället Mats Martinssons parhäst Peter Magnusson som sekreterare. Som väl är för Folkets Hus tog Jacob Hector på sig vice ordförandeposten när nu Jörgen Skantz valde att lämna. En man med ett enormt kunnande och drivkraft utan någon koppling till politiska partier.

 

Frågan varför denna enorma mobilisering av tunga socialdemokrater byggde på? Här återfanns ordföranderna i Utbildningsnämnden, Arbete och lärande, Omsorgsnämnden och Kultur & Fritid jämte regionrådet Olesen. Dessutom ett par ordföranden i kommunala bolag. Det var egentligen bara dirigenten själv som saknades. Befarade man att någon skulle utmana socialdemokraterna om ordförandeposten eller var det bara ren och skär maktdemostration för det bittra nederlaget för Ribacke vid förra årsmötet.