zonafranzen

Vid kommunstyrelsen i  Alvestas senaste sammanträde dök det upp två olika handlingar i ett delegationsärende gällande mitt överklagande av ett ordförandebeslut i fullmäktige. Ärendet var känsligt eftersom kommunstyrelsens ordförande var kraftigt motståndare till det yrkande jag gjorde.

 

Det som gör historien så märklig är att det upprättats två olika exemplar över kommunens yttrande över mitt besvär.

 

Ett deligationsbeslut är ett beslut som i det här fallet fattats av kommunstyrelsens ordförande eftersom tidsramen för svaret var så begränsat att något sammanträde med kommunstyrelsen inte fanns möjligt att genomföra i tid. I det läget har ordföranden möjligt att ta beslut men om ärendet är känsligt skall han överlägga med vice ordföranden  om svaret.

 

Att så är gjort vidimerades av Thomas Haraldsson vid kommunstyrelsens möte men han vidimerade också att det var skrivelsen som fanns i handlingarna vid mötet som hade gått till domstolen. Ett faktum som senare visade sig felaktigt.

 

Men varför upprättas två olika varianter av samma ärende och varför användes dessa till två olika målgrupper? Varför ville man inte delge kommunstyrelsen det material som skickades till domstolen trots att det är kommunstyrelsen  som formellt är ansvarig för de delegationsbeslut som fattas.

 

Det är givet att kommunstyrelsen måste ha tillgång till det material som sänts iväg i deras namn. En synpunkt som delas av juristen på SKR som jag varit i kontakt med.

 

Det finns flera detaljer som styrker att något är galet med händelseförloppet. Skrivelsen  till domstolen saknar uppgifter om att det är kommunledningsförvaltningen som står för skrivelsen. Den saknar också referensnummer och är daterad den 19 december dagen innan delegationsbeslutet fattades.

Det hela kanske beror på att kommunens yttrande i många stycken inte bygger på det beslut som KF:s ordförande angav som skäl till att inte ta upp mitt yrkande till behandling.

 

Hela den här processen hade kunnat undvikas om KF:s ordförande stått för den demokratiska ordning kommunallagen föreskriver. Fullmäktiges ledamöter hade enkelt kunnat rösta bort mitt yrkande som man vanligtvis gör med många andra yrkanden från oppositionen. I stället valde KF:s ordförande Hagart Valtersson att utnyttja sin roll som ordförande och i strid med kommunallagen vägra ta upp mitt yrkande.

 

Är detta det demokratiska rättssamhälle vi vant oss att tro att vi lever i? Av det skälet är det nödvändigt att föra processen till förvaltningsdomstolen för att slå fast om den demokratiska ordningen skall råda också år 2020.