zonafranzen

Råkade av en händelse börja prata hockey med en person som erinrade sig att Sven Melander hade representerat MFF i just hockey.

Det fick mig att erinra att jag själv mött MFF i södra hockeytvåan säsongen 63-64. Konstigt nog har jag en del minnen från just den matchen. Var 16 år och fick spela med A-laget med sådana profiler som Stig Sandgren, Sven Linnér och Osse Conradsson m.fl.

Jag minns att vi för en gång skull åkte tåg till en match. Stig Rosenlund, som var materialare, kom utan right-klubbor. Tydligen var det bara jag som hade den fattningen för Stig gjorde en inköpstur till någon butik och kom tillbaka med en högerklubba som mer liknade en pilbåge. Den var dessutom förstärkt med glasfiberteip som enligt Stig var något extra ordinärt. Det var bara att gilla läget.

Omklädningsrummen var av barack-karaktär så vi var vana vid högre standard från våra från Virdavallen. Men där fanns ju duschar. Att som 16-åring ta sig an utomhusbanan i Malmö var att vandra ut i ett inferno. 1061 vilda hemmafans som hängde över sargen.

Själv tog jag plats i tredje kedjan tillsammans med Stellan Sundström, som var året yngre än jag. Alltså 15 år vid detta tillfälle. Tillsammans spelade vi med vår spelande tränare Roland Pettersson (Troja). Han var äldre än vi båda ynglingar tillsammans men vi trivdes bra ihop. Vi förlorade stort med 13 -3 men vår kedja stod för alla våra mål jämt fördelade med 1 mål och 1 ass varderade.

Några minnen från matchen har etsat sig fast. Stig Sandgren spelade med en gibsmask för ansiktet eftersom han spelade med ett knäckt näsben. Han gjorde sig skyldig till en förseelse som renderade i två minuter. I ett försök att få med sig en MFF-are till utvisningsbåset snurrade Stig som den döende svanen i mittcirkeln och blev liggande orörlig. Sjukvårdare kallades in för att bära ut Stig till sitt utdömda straff om 2 minuter. Sägas skall att Stig återhämtade sig till fullo på dessa minuter.

Själv var jag på väg att rycka förbi den landslagsmeriterade Putte Brännström när han tråcklade in sin klubba i min skridsko. Jag brakade in i sarghörnan med Puttes klubba hängande kvar i skridskon. Ingen avblåsning och jag frustrerad for upp och försökte slå iväg klubban men misslyckades. Fick i stället en annan tanke i huvudet. Plockade upp klubban och åkte fram till Putte som hade snabbt satt sig i MFF-båset för att undvika påföljder. Lämnade tillbaka klubban till en överraskad Putte. Fick ett "bra gjort grabben" tillbaka.

Minnet av mitt mål har naturligtvis inte suddats ut. Blev helt ren framför den legendariske MFF- målvakten och hittade luckan lågt vid högra stolpen. Före hemfärden fick vi middag på en av Malmös restauranger. En 16-åring som aldrig tidigare varit på en liknande inrättning blev ställd redan när menyn kom fram. En massa fina namn men vad det innebar visste jag inget om. Fick fråga äldre mer världsvana klubbkompisar till råda. Vet att det hela slutade med en "black and white".

Har några decenier senare ännu inte lagt klubban på hyllan, men numera är det kedjekompisarna som är hälvten så gamla som jag.